Sandby – en by i Uppland

 

Jag heter Hans Belin-Guillaume och är född och uppväxt i Sandby men bor inte där längre. Jag är historiker och släktforskare och startade projektet med arbetsnamnet Sandby – en by i Uppland – under 250 år, 2018. Tanken då var att det skulle handla om tiden från det första husförhöret som finns bevarat för Sandby, som är från 1768, och fram till då 2018, vilket skulle bli 250 år. Under de tre år som gått sedan starten av projektet har det snarare kommit att handla om 300 år 1720-2020. Det bottnar i att jag upptäckte att en gren av mina anfäder bodde i Sandby även 1720 enligt mantalslängden från den tiden.

En annan förändring från starten är att jag har lagt till mitt gamla släktnamn Guillaume i mitt nuvarande namn när det gjordes möjligt att byta tillbaka gamla släktnamn för något år sedan. Det anspelar på anfadern Toussen Guillaume som 1627 skrev på ett kontrakt i Liège, Belgien, för att komma till Sverige och delta i uppbyggandet av järn-hanteringen och grundandet av bruken i bland annat Uppland. Så den delen av historien är närmare 400 år.

En annan viktig utgångspunkt för projektet var att jag som släktforskare och historiker och dessutom född i byn saknade en historisk berättelse om Sandby och människorna som har bott och levt där. Jag ville hitta fakta om deras levnadsbetingelser från förr i tiden.

Projektet startade genom att jag åkte runt i byn och träffade alla som bodde där då för att skaffa mig kunskap om de nuvarande invånarna i Sandby. Därefter började jag samla på historiska berättelser och material om byn. Därifrån har jag arbetat mig bakåt i tiden genom tillgången till våra fantastiska arkiv.

Min ambition som historiker är också att undersöka om utvecklingen i Sandby har något samband med Sveriges allmänna historia för att möjligen se om Sandby har påverkats av centralmaktens utveckling.

Några av de frågor som jag söker svaren på, förutom ovanstående är: Vilka är dessa människor som har befolkat Sandby under alla år? Hur har deras liv gestaltat sig? Vad har de sysselsatt sig med? Vilka relationer har format deras liv? Har Sandbys invånare haft några kontakter med andra delar av Uppland, övriga Sverige eller kanske övriga Världen?

Här finns en kort sammanfattning av Sandbys historia .

Projektet består dels av denna hemsida där illustrationer i form av bilder och filmer kompletterar en mer djuplodande text i bokform. Den delen av projektet består hittills av två böcker, där den första handlar om 1700–1800-talen och den andra om 1900–2000-talen. Böckerna är både beskrivande, berättande, analyserande och rikt illustrerade med ett stort faktainnehåll blandat med lite fiktion.

Har ni frågor och/eller tips får ni gärna höra av er på någon av adresserna nedan:

Hans Belin-Guillaume
Birkagatan 18 A, 752 39 Uppsala
hans.belin.guillaume@gmail.com


 

 

Böckerna om Sandby

Bokbeställning av Hans Belin-Guillaume:
Telefon: 073-571 26 50
E-post: hans.belin.guillaume@gmail.com.

Boken kan även köpas hos Roine Wesslander i Sandby:
Telefon: 070-646 03 77

eller köpas på Sandby Loppis i gamla Folkskolan i Sandby.


Bilden nedan är ett flygfoto från 1940-talet på den ursprungliga delen av byn där 11 bondehemman låg samlade i en klungby på båda sidor om Sandbyån på 1700-talet.


Från norra Upplands byar till Sandby

Foto: Klas Pettersson och en street view från Google maps på den gamla byvägen.

 

Under antiken bar alla vägar till Rom sägs det. Här uppe i norra Uppland bar åtminstone några vägar till Sandby. Idag finns det tre infartsvägar till byn, en från öster, en från norr och en från väster. De finns filmatiserade på sidan om 2000-talet (Sandbys infarter ). Hur många det fanns förr i tiden vet vi inte säkert, men det bör inte ha varit färre i alla fall. Rester av den gamla landsvägen mellan Västland och Karlholm finns kvar (bilden ovan) liksom kyrkstigen genom ”Sörskogen”. Över skäret mot Dängnäs byggdes en väg av pontonjärsbrigaden på 1800-talet. Vägen mot Sätra och Marma norr om ”Sandbysjön” finns det också kartor som visar tidiga belägg för.

Den här stenen hittades av Klas Pettersson bakom gamla magasinet på tomten. Hur länge den legat där är ovisst. Vid en första anblick verkar det bara vara en vackert formad sten. Men med hjälp av släpljus framträder en tydlig inskription, Sandby 1 och en pil. Det är samma teknik som brukar användas för att utforska skrift och bilder vid fynd av hällristningar i Sverige. Den här stenen utgör ytterligare en pusselbit i formandet av Sandbys historia och troligen har den stått vid något vägskäl för att visa vägen mot Sandby. En kilometer bort skulle kunna vara Finnerånger handlar det om 1 mil kan den ha stått vid Stymne i Västland. Sådana här historiska minnesmärken är viktiga i förståelsen av vårt förflutna. På bilden till höger har Klas rekonstruerat inskriptionen digitalt.


 

 

Dikesstrejken vid Sandbysjön

 

För ett tag sedan hörde Jesper Johansson i Västerbotten av sig till mig. Han har satt igång ett projekt att skriva om olika historiska arbetskonflikter på Wikipedia. Genom en artikel i Industriarbetaren 6/1958 hade han fått nys om arbetskonflikten 1838–1942 vid Sandbysjön. Han hade också sett Sandbyprojektet på karlhom.nu och tog kontakt med mig och undrade om jag hade några fler källor till konflikten. Jag delgav honom det jag visste och gick också till Carolina för att se om det fanns något mer material om konflikten där.

De flesta av det 30-tal arbetare som arbetade med utdikningen organiserade sig i Svenska väg- vattenbyggnadsarbetareförbundet och konflikten var omskriven i deras tidning Väg- och vattenbyggaren. Tidningen finns på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Norrköping och på Föreningsarkivet i Östersund. Tyvärr har inte Carolina något utbytesavtal med de nämnda arkiven då de är ”privat” drivna. Därför får man ta sig till Norrköping eller Östersund för att få tillgång till tidningarna, men jag hittade lite annat material.

Resultatet av Jespers arbete med arbetskonflikter har dock hittills blivit ett kort inslag på Wikipedia där Dikesstrejken vid Sandbysjön är på samma lista (1930-talet) som bl.a. Ådalen 31. Det här är en av de sidoeffekter med Sandbyprojektet som jag tycker är intressant. Det visar sig alltså att projektet får ringar på vattnet. Självklart finns bakgrunden till konflikten och dess lösning beskriven i Sandbyboken 2 (mer information finner Du via denna länk).

" Dikesstrejken vid Sandbysjön var en arbetskonflikt i Västlands kommun åren 1938–1942. Efter att bruket efter många år lagt ned sin verksamhet föreslog Verner Mattsson, lantbrukare och kommunfullmäktigeledamot från Sandby, att kommunen skulle avhjälpa arbetslösheten på platsen genom att bekosta en utdikning av Sandbysjön. Detta skulle dels ge arbetstillfällen men också medföra att stora vattendränkta arealer mark skulle kunna uppodlas av traktens bönder.

Då arbetet inleddes visade det sig dock att förtjänsten för de arbetande var låg, och framställan gjordes därför om en höjning med 10 öre per timme. Bondeförbundets representanter i fullmäktige godtog detta, men saknade den majoritet som krävdes för att kunna genomdriva lönehöjningen. De arbetande – reformistiskt såväl som syndikalistiskt organiserade samt oorganiserade, 30 man totalt – beslutade efter ett gemensamt möte om frågan att lägga ned arbetet och förklara det satt i blockad, till dess att en uppgörelse med kommunen kunde nås. Striden varade därefter i tre och ett halvt år, innan kommunen slutligen gav med sig.[1] "

Länkar till ovanstående citerad text i Wikipedia:
Dikesstrejken vid Sandbysjön
www.sv.wikipedia.org/wiki/Dikesstrejken_vid_Sandbysjön
Arbetskonflikter på 1930-talet
www.sv.wikipedia.org/wiki/Lista över_arbetskonflikter_i_Sverige#1930-talet

Wikipedias text är tillgänglig under licensen Creative Commons Erkännande-dela-lika 3.0 Unported.


 

Från Sandby till Brasilien

 

Självklart handlar det mesta i böckerna om Sandby och Västland. Men det finns ett exempel i bok 1 där vi till och med lämnar Sverige. En berättelse där handlar om en man som emigrerade till Brasilien.

Sommaren 1891 lämnade Lars Danielsson Sundsvall där han då bodde för att ta sig hela vägen till Brasilien. Han lämnade Sverige tillsammans med hustru och två små barn. Lars var född i Marma men uppväxt i Sandby hos sin mormor. Han är en av de med Sandbyanknytning som jag berättar om i boken. När han kom till Brasilien bosatte han sig i Porto Lucena nära gränsen mot Argentina. Många svenskar fortsatte sedan till Argentina där de bildade en koloni, Oberá, men Lars stannade i Brasilien där han dog 1939. Han hade troligen liknande liv i Brasilien som svenskarna i Argentina hade. På länken nedan finns en film från filmarkivet om några svenskar som emigrerade till Sydamerika.

 

Film:
Röda Jordens svenskar (1947)
Längd: 14:39

 

Lennart Bernadotte var en svensk regissör och fotograf som gjort ett trettiotal filmer. I denna agerar han fotograf. Hans far, Prins Wilhelm, som även gav ut boken ”Den röda jorden” (1948) om migranterna, är berättare. I filmen besöker teamet den argentinska köpingen Oberá där vi möter ett antal svenska migranter såsom sadelmakarna Hamrén, Hjalmar Holmström och Konrad Palm när de dricker traditionellt argentinskt te, så kallad mate och vintramparen Jansson.

OBS! Föråldrat språkbruk förekommer i filmen.

Många fler än prinsen har berättat om eller forskat om svenskarnas öden och äventyr i Sydamerika. Här följer några:

Göran Friborg, Brasiliensvenskarna; Emigrantinstitutet 1988.
Maj Klasson och Elisabeth Olander, Till Brasilien 1891; Kulturbyggares förlag 1987.
Gerda Pehrsson, Svenska pionjärer i Sydamerika; LT förlag 1970.
Gerda Pehrsson, Floden tog; LT förlag 1965.
Per Erik Tell, Den falske ingenjören; Massolit förlag 2011.
Till början av sidan!
 
Åter karlholm.nu!